Kognitiv beteendeterapi (KBT)
Kognitiv beteendeterapi (KBT) används för att behandla flera olika sorters psykiska ohälsa; depression, ångest, fobier och PTSD. All KBT är baserad på kunskap om kognitiv psykologi och inlärningsteori, det vill säga teorier om hur vårt tänkande fungerar och om varför vi beter oss som vi gör. En grundtanke är att våra tankar, känslor och beteenden hänger ihop och påverkar varandra på olika sätt.
I KBT vid posttraumatiskt stressyndrom, eller traumafokuserad KBT, är syftet att minska de symtom en person har fått efter en traumatiserande händelse genom tre huvudsakliga steg:
Psykoedukation och stabilisering: att få kunskap om hur vi påverkas av traumatisering och ökad förståelse för hur ens egna tankar, känslor och beteenden påverkats. I detta steg ingår ofta också att lära sig färdigheter eller tekniker för att hantera intensiva känslor eller symtom bättre, om man behöver det.
Exponering: både så kallad ”imaginär exponering” där man närmar sig minnet av den traumatiserande händelsen genom att prata eller skriva om den och de känslor den väcker och ”in-vivo-exponering” som betyder att man i sitt vardagsliv exponerar sig för situationer som man upplever obehagliga för att på så sätt göra nya erfarenheter och minska sin ångest. I detta steg arbetar man också med att bemöta och utmana negativa tankar om sig själv och omvärlden som många traumatiserade människor har (kognitiv omstrukturering)
Avslutning: under detta steg handlar det om att bibehålla de framsteg man har gjort under behandlingen, att införa förändringar i sin vardag och öva på nya färdigheter man fått under behandlingen.
Vad stegen kallas och exakt hur man arbetar varierar mellan olika KBT-metoder och kan också anpassas individuellt. De vanligaste formerna av traumafokuserad KBT är prolonged exposure (PE, ”förlängd exponering” på svenska), kognitiv terapi (CPT, cognitive processing therapy) och narrativ exponeringsterapi (NET). Traumafokuserad KBT kan genomföras både individuellt och i grupp.